Alma Sofia Carlsson 1879–1961

Personanteckningar

Stora Skedvi kyrkoarkiv, Dalarnas län, Församlingsböcker. Bunden serie, SE/ULA/11309/A II/1 c (1895-1911), bildid: F0008438_00060

Stora Skedvi (W) AII:2b (1911-1921) Bild 2010 / sid 447 (AID: v184501.b2010.s447, NAD: SE/ULA/11309)

Södra Dalarnas Tidning 31/7 1954

Besök hos Skuggbo-mor, 75-åring i St. Skedvi.

I den del av nordvästra St. Skedvi där alla by- och gårdsnamn slutar på -bo, d.v.s. Bo­bygden, finnsen dalgång som inte har något namn. Väster eller sydväst om dalen höjer sig ett berg som inte heller har något riktigt namn fast det i de fall då en benämning är nödvändig kallas Kvistaberget. På sluttningen mellan berget och dalen ligger den gamla gården Skuggbo. I den gården bor en kvinna som minsann har ett namn i bygden: Skuggbo-mor, i officiella sammanhang bärande namnet fru Alma Berg.

Signaturen steg in i sommarstugan för att hälsa på fru Berg, som fyller 75 år i morgon. Tre damer fanns därinne. Närmast dörren stod en vackert vithårig kvinna, synbarligen den äldsta, och rullade köttbullar. Jag tog i hand och uttryckte glädje över att äntligen få träffa den kända Skuggbo-mor. Det är hon det, sa den vithåriga och pekade på en annan kvinna, som höll på att baka. Nu var det så lyckligt att skrivaren i förväg tagit reda på en del om både Skuggbo-mor och släkten i övrigt, varför han inte lät lura sig den gången. Det var alltså inte den för 75-års­stöket tillkallade kokfrun MatsesRuth Andersson, från Arkhyttan som var fru Berg, utan det var rätt siktat på en gång...

De första ord fru Berg sade till besökaren gav en del av hennes personlighet i ett nötskal. Hon är känd för sitt skojfriska sätt och sitt goda huvud, egenskaper som präglar en stor del av släkten. Detär inte värt att känna sig alltför trygg i det sällskapet, man måste tvärtom hålla hjärnceller och mun väloljade och beredda, annars blir man slagen till ettöring. Det är desto svårare som man aldrigriktigt vet var allvaret slutar och skämtet börjar, gränsen är i högsta grad flytande.

Skuggbo-mors slagfärdighet är inte av det yviga slaget utan helt stillsam och därför desto försåtligare för sådana som inte känner henne. Stillsamheten och det nästan blyga sättet gör också att hon ärförtegen om sig själv och sitt. När vi för att få lite lugn och ro gått in i “vinter-byggnadens” väldiga sal (i sitt nuvarande skick från 1860-talet) försökte intervjuaren få fram en bild av livet påSkuggbo förr och nu, samt i synnerhet förstås det som rör 75-åringen. Medan barnbarnen, åttaåriga tvillingarna Christina och Carl-Axel och sexårige Lill­Gustav, rumsterade kring farmor blev det en frågestund som bara gav konturerna av den historia om Skuggbo som signaturen varit inställd på.

Enligt ett släktgårdsdiplom som fru Berg tagit fram har Skuggbo gått i släkten c:a 250 år. Första namnet på nämnda handling är Olof Andersson, född senast omkring 1690. Det näst sista husbondenamnet på det 1933 utskrivna diplomet är Wilhelm Carlsson. Han var född 1845 och blev kyrkvärd, nämndeman och häradsdomare, socknens byggmästare, en begåvad karl som kunde rita, skötte bouppteckningar m.m. i den stilen och fick “för långvarig gagnerik verksamhet” Patriotiska sällskapets guldmedalj. Wilhelm Carlsson, som var fru Bergs fader, dog 1931.

Skuggbo-mors make hette Gustaf Berg. Efter att ha bott några år i Skuggbo flyttade makarna Berg tillÄngsnäs i Södra kyrkbyn på andra sidan om älven. När Alma Bergs moder dog 1915 övertog Gustaf Berg makans fädernehem. 1941 övergick gården till numera 54­årige sonen Carl Berg. Tre år senare avled den 73-årige Gustaf Berg.

Den nuvarande bonden Carl har god hjälp på gården av sin två år yngre broder Gustaf, vilken dock merär född till ingenjör än till jordbrukare. Gustaf är bygdens mekaniska geni och har verkstad med enträ- och en metallavdelning samt gas- och elektriskt svetsaggregat, ja, t.o.m. en så avancerad apparat som punktsvets. Han “kan allting” det har han efter sin morbror Carl, som hade en omfattande trädgårdsodling i Skuggbo, kunde alla växters latinska namn och läste oerhörda mängder böcker, bl.a. omastronomi. I salens tak hänger en smidd lampa, Skuggbo-Gustafs verk. Två bord och en del stolar i vacker s.k. bondrokoko har bröderna snickrat om vintrarna i den nämnda verkstaden. Det är nog inte enbart damerna på gården - Skuggbo-mor och sonhustrun Astrid Berg - som åstadkommit att det numera finns både elspis och stort kylskåp i sommarstugan, man kan här spåra inverkan från ett sinne som är medvetet om mekaniska hjälpmedels förträfflighet.

Ja, detta var dels Skuggbo-mors uppgifter, dels resultat av egna forskningar på gården. För att återvända till jättesalen så är det nästan märkligt att det inte finns fler gamla släktklenoder än det gör i Skuggbo. Fru Berg berättar att det nog beror på att sådana saker inte ansågs särdeles värdefulla förr i tiden. Så hände det sig att när förtennare kom och skulle reparera kokkärl o.d. skars det ut en bit tenn ur vördnadsvärda tennfat! Detta hände inte bara en gång ... Ett par marmorljusstakar såldes till en besökande löjtnant för 5 kr. “Far tyckte väl det var roligt att sälja till en sådan herre”.

Emellertid finns det något i ett par salsfönster som skulle kunna kallas släktklenoder. I fjol vinter bar en Clivia med den förbluffande höga åldern 50 år tre blommor. Nu har krukväxten delats och delarna bär nu i sin tur blommor.

Så långt vad som kunde inhämtas av det tystlåtna intervjuoffret (fru Berg kanske tycker denna värdering är orättvis, men så är hon inte heller van vid tidningsmän). På andra håll har signaturen tagit reda på en del ytterligare. Fru Alma Berg har varit en fantastiskt arbetsam kvinna och står fortfarande i för fullt i hushållet. Förr i världen odlade hon lin, spann och vävde, sydde byxor och för övrigt alla plagg som användes på gården, stickade strumpor – ja allt har hon hunnit med, fast det sägsha verkat otroligt hur hon kunnat det. Bl.a. ett vackert draperi i korndräll bär vittne om hennes vävskicklighet. Tio barn har hon haft, av vilka åtta fortfarande är i livet, fyra “pojkar” och fyra “flickor”. Frisk och kry har fru Berg alltid varit och glasögon är ännu vid 75 års ålder ett verktygsom hon inte behöver använda. Skaran av barnbarn är stor, den ökades förresten på intervjudagen (i torsdags) till 19.

Trots det äventyrsfyllda företaget att ge sig i kast med en så intelligent och kvick person som Skuggbo-mor är det en upplevelse att ha gjort hennes bekantskap. En originell och stark människa som bärsina år med sällspord heder.

Per Mil

SB 1890 post 3921857

Stina Sofia

f. 1879 i Stora Skedvi (Kopparbergs län, Dalarna)

D

Flicka, barn i familjen

Elingsbo Skriftlag i Skuggbo

Stora Skedvi (Kopparbergs län, Dalarna)

v

Födelseort i källan: St. Skedvi

SB 1900 Post 2921708

Karlson, Alma Sofia

f. 1879 i Stora Skedvi (Kopparbergs län, Dalarna)

h.

Gift kvinna, mor i familjen

Gammelgården

Stora Skedvi (Kopparbergs län, Dalarna)

Födelseort i källan: Stora Skedvi, Kopparbergs län

SDB 3

18790801-714

Berg f. Karlsson, Alma Sofia

Skuggbo 1:1, 505.

Död 3/9 1961.

Kyrkobokförd i Stora Skedvi, Stora Skedvi kn (Kopparbergs län, Dalarna).

Född 1/8 1879 i Stora Skedvi (Kopparbergs län, Dalarna).

Änka (6/10 1944).

--------------

Motsvarande kyrkobokföringsförsamling(ar) 1/1 2005:

Stora Skedvi, Säters kn (Dalarnas län, Dalarna)

Födelseförsamling i källan:

Stora Skedvi (Kopparbergs län)

Källor:

AR / DOR 61

100020.21.29600, [Kopparberg] _scb Kopparberg, :672, Födde, Vigsel, Död, 1879 - 1879, 0/0, Bild 85av 463

2194.76.50100, Kopparberg, Stora Skedvi, AI:15C, Husförhör, 1872-1881, 536/0, Sida 31 av 219

2194.3.42700, Kopparberg, Stora Skedvi, AI:16C, Husförhör, 1882-1895, 542/0, Sida 33 av 228